Under tiden i Varberg har jag samarbetat med barngrupper på olika vis.
Min första researchfas bestod av snabba 60-minuters workshops där vi undersökte vilka minnen, känslor och liv som finns i staden.
Dels arbetade vi i Hamnmagasinet i Varberg, dels på plats i skolorna.
Jag fick ett väldigt bra mottagande av pedagogerna, som också hade stor del i detta samarbete.  Några jag vill tacka är Nina Melén och Malin Sylwan, ateljeristor, Karolina Johansson, lärare på Buaskolan och Harriet Lager, lärare på Bockstensskolan.

När jag gjorde mina undersökningar om Varberg ville jag hela tiden förhålla mig fri till ramarna jag satt. Om barnen ville göra något helt annat stoppade jag dom inte. Någon ville rita sin mamma. Någon ville rita transformers med laser.  Det är viktigt att bejaka de förslagen. Då kommer helt nya historier upp.
Om barn ska få makt att beskriva något måste de också ha makten att säga nej, eller ändra om planen. Jag fortsatte att fråga, “Jaha du vill rita en bajskorv, vad ska den göra?”
Tyvärr blir barn ofta positivt överraskade när man lyssnar på deras förslag och förändringar. Och sagorna som busen leder till blir ofta bättre än när de försöker “rita rätt”.
Någon ville inte rita alls. Det är också viktigt att lyssna på. Man skulle ju aldrig tvinga en vuxen att uttrycka sig i bild.

Upplägg för workshops i hamnmagasinet med förskola

Jag förbereder en mängd frågor och rituppgifter om Varberg. Under tiden barnen ritar intervjuar jag. Pedagoger deltar så mycket de vill.
Varje workshop beräknas till ca 60 minuter, eftersom det är kort tid får samarbetet växa fram ganska fritt. Men några frågor/hållpunkter är:

  • Rita en plats i Varberg som du gillar.
  • Berätta en saga om platsen du ritat. Antingen något som hänt där på riktigt, eller en fantasi.
  • Om vi bortser från ditt eget hem, var känner du dig hemma? Som att “Den här platsen är till för mig “?

 

Upplägg för workshops med lågstadiet på plats i skolorna

Steg ett: Jag samlar in minnen från vuxna i Varberg med hjälp av intervjuer. Jag ser till att prata med personer på många olika platser och rör mig ut från stadskärnan, gärna ut på landet också. Jag ber personerna berätta om någon gång då dom har känt en stark känsla på en specifik plats i Varberg. Jag skriver ner deras berättelser snabbt och kortfattat.

Steg två: Varje barn i barngruppen får varsin vuxen att tolka i bild. De får ett foto på personen och mina anteckningar om personens känslominne. Sedan får de rita sin bild av händelsen.

Vad händer när en vuxen persons historia berättas med ett barns röst?

 

 

 

 

Share thisShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestEmail this to someoneShare on LinkedIn